eleyonor

Reflektioner -

Spegelbilder i blanka ytor. Två veckor har gått sedan vi lämnade Sverige och jag saknar redan doften av havet. Vi reser till en sjö utanför Kunming över en helg. Det är en av de vackraste platser jag någonsin varit på. Luften är ren och ljum, vattnet är klart och morgondimmorna som vita spökslöjor över vattenytan. Längs strandkanten vandrar lokalbefolkningen i swimming suits och rishattar. Kvinnorna säljer smycken och frukt under pilträden, männen och bönderna torkar majs och chili längs med de krokiga landsvägarna. Fiskarna återvänder till byhamnarna i sina gondolliknande båtar i soluppgången, deras nät är fulla med levande marina varelser. Här skiljer sig livet så otroligt mycket från det i staden, folkmyllret, den aldrig sinande strömmen av neon och publicitet. Här är mycket fortfarande synonymt med ursprung och historia och dessa fossila fotspår får vi bevittna i makroperspektiv. Snäckorna på stranden, vindspelen på restaurangerna, åsnorna och de många nytvättade lakanen på tvättställningarna utanför husen.

Tecken -

Detta obegripliga alfabet börjar anta en alltmer logisk form. Människorna vi möter är otroligt givmilda i sitt språk och vi lär oss nya ord och meningar varje gång vi möter en främmande person. Att lära sig ett nytt språk ger perspektiv på väldigt mycket mer än ord och grammatik, inte minst i det egna modersmålet.

Att ifrågasätta -

Hur kom jag hit? Hur hamnade jag på andra sidan jorden? Jag tror att det ibland handlar om att släppa kontrollen, om att tänka med hjärta istället för hjärna. Det handlar om att ta en risk, en chans, som både kan föröda eller berika. Men mest av allt handlar det om att se möjligheterna, det stora i det lilla.